Jaha då har det gått 3 dagar sedan mitt förra inlägg, varför blir det alltid var tredje dag? :S
Aja, hur som helst... 4 DAGAR!!? Hallå, nu är det RIKTIGT nära! Min mage är som en bublande vulkan eller kokande kastrull med vatten eller något. Känner mig nervös på det sättet men samtidigt känner jag mig väldigt lugn, nöjd och säker på allt. Så det är ju bra! ;)
Idag kommer mamma hit till lägenheten och vi ska packa ihop lägenheten lite, böcker, prydnadsaker, porslin m.m. Resväskan är redan packad och jag ska bara lägga ner de kläder jag tänkt använda nu innan jag åker plus hygienprodukter och smink osv.
Hade tänkt få lite färg innan jag åker ner så jag begav mig till solariet i måndags... vilket råkade leda till en väldigt röd nicole som har haft riktigt ont och bara legat och klagat på det till idag, nu kliar det så jag blir galen. Och kliar jag på det så sviiiider det så jag måste ha annat att hålla händerna på för att låta bli! Helt underbart, så jag får nog hålla mig borta från solariet iaf till på fredag för jag måste nog sola lite till så jag inte ser ut som ett spöke när jag kommer ner, jag är liksom ljus nog med mitt blonda hår. haha. :)
Anledningen till att jag brände mig var att jag trodde att jag la i mindre pengar än jag gjorde så det råkade bli 30 min ist för 17. Men ja, hur som helst så ska jag sola 15 min nästa gång. :P
Ikväll kommer min släkt hem till mamma för att säga hej då och för att önska mig en trevlig resa. :) Vi ska bara grilla lite korv och så eftersom det är onsdag och alla jobbar innan de kommer kl 18 så vi gör de bara enkelt. Jag och mamma ska ju dessutom packa innan så vi har inte tid att laga en hel middag. Min bror kommer till och med, arbetsnarkomanen själv!Men han måste ju få restuarangen att gå runt... men han mår nog inte bra någonstans. :( Önskar man kunde ha lite mer kontakt med honom, träffas då och då och lära känna honom. För vi träffas i princip bara när det är kalas och det är inte alltid han kan komma och kommer han vill ju alla prata med honom och då har man inte en chans att komma nära honom ens. Kanske om ett år när jag kommer hem kära bror. Då kanske ni fått lite mer ordning på restaurangen och du har fått LITE mer fritid iaf.
Ska bli kul att träffa hela släkten innan jag åker. :)
Dock så får jag inte träffa farmor och farfar, faster och hennes familj. De bor ju i Stockholm men jag kommer och hälsar på så fort jag kommer hem igen!
Nu åker jag snart. herregud. Det känns så spännande att lilla jag ska sätta mig på ett flyg på söndag och bege mig ut i världen alldeles ensam. :)
Ha de bra så länge, nu ska jag packa lite. :)
Ciao bella in Milano, I miss you!
onsdag 26 september 2007
söndag 23 september 2007
En vecka
Jaha det här börjar gå som på rutin, går tre dagar mellan mina inlägg hela tiden. Ska försöka bättre på det när mitt äventyr börjar på riktigt. :)
Bye bye for now :)
Exakt en vecka kvar nu, sjukt nära. Läskigt nära nästan. Tror inte att någon riktigt förstår att jag ska åka om en vecka och komma hem om ett år. Nä jag tror faktiskt inte det, för om inte jag förstått hur ska då alla andra förstå? Kommer nog inte förstå på ett bra tag heller. Kommer missa mycket här hemma men uppleva så himla mycket nytt och spännande med min nya familj i Bahrain så det kommer nog gå bra.
Har köpt ny resväska som jag ska få plats med allt i, ska fan klara det! Max 20 kg! Ingaaaa problem, eller? :P
Undrar när du kommer förstå?!
Igår var det fest, lite avskedsfest för mig! Tack älskade syster, du är så snäll och gullig! Kommer sakna dig massor!
Vi gick inte och lade oss förren klockan var 7 på morgonen och jag hade riktigt roligt. :)
Adri: Jag har 8 kattungar i min mage.
Jag: Jag har 2!
Alex: Och jag har 5.
Dennis: Jag har en hel farm jag!
Det bjöds på dansbattle, Alex VS. Matte. Matte vann för övrigt vilket chockade Jonne och Alex eftersom Alex brukar vinna men vi hade en bra dommare och en enig publik som utsåg vinnaren, alla höll på matte utom Alice. Wonder why ;)
Sen blev det skoj med Adris blå pom-poms :P
Jonne & Alex passar med blått hår ;)
Matte kunde konstatera att Adri hade lite tendens att bli kutryggad med tiden och att jag inte hade lika stor chans. Tack gode gud för det, haha. :)
Jocke såg lite trött ut på slutet och Tobbe han fick alldeles för mycket i sig och hade på tok för mycket hyperenergi som han dampade ut på alla han fick tag i, sen deckade han klockan 12 på natten ungefär. (Tack gud ännu en gång) Haha. :) Matte delade ut massage under kvällen och berättade (ett antal ggr) för oss om att han var en vältränad brottare som dessutom är väldigt duktig på det och gått kurs i handmassage. Haha, jag dör! :P
Nä tack alla för en väldigt lyckad kväll! Kommer sakna era upptåg! <3
Bye bye for now :)
torsdag 20 september 2007
Tadaaam
Oj shit, 3 dagar sedan jag skrev sist! Var tog de dagarna vägen? Galet var tiden går fort och nu är det bara 10 dagar till jag åker också. Ibland känner man mer för att åka vissa dagar än andra men oftast känner jag att jag vill sätta mig på planet direkt. Men det är nog bra om jag väntar tiden ut faktiskt. ;)
Idag ska jag träffa Elin och sen ska jag passa min älskade Felicia. :) Hon är världens mest underbara och hon ger en så mycket kärlek. Kommer säkert gå finnemang :) För övrigt är jag jättetrött idag och skulle nog kunna sova 10 timmar till eller något, inte riktigt kanske men nästan. :)
Lately I have had the stranges feeling...
(inte angående resan så ni inte blir oroliga, haha)
Idag ska jag träffa Elin och sen ska jag passa min älskade Felicia. :) Hon är världens mest underbara och hon ger en så mycket kärlek. Kommer säkert gå finnemang :) För övrigt är jag jättetrött idag och skulle nog kunna sova 10 timmar till eller något, inte riktigt kanske men nästan. :)
Lately I have had the stranges feeling...
(inte angående resan så ni inte blir oroliga, haha)
måndag 17 september 2007
Aningen mindre förvirrat redan :)
Så nu är biljettproblemet löst! :) Pappan betalade de nya biljetterna och allt blev bra, jag åker dessutom senare på morgonen vilket är suuuperbra :)
Fick ett sms av mamman (Maiken) hon bad mig skicka en bild på mig så hon kan sätta upp den på väggen och börja berätta för Angelina om mig. Haha så sött :P
Åkte buss hem från mamma vid 23.30 så fick jag åka gratis eftersom jag var första passageraren på hans sista busstur för kvällen. Snällt, skönt med lite positiva saker efter en otroligt stressig dag! :) Han sa:
- Jag måste bara fråga, du som e svensk och kan kulturen. Här finns många äppelträd va? Ja och om ett äpple ligger på marken och jag tar den är det fel då?
- Haha, nej inte om det ligger på marken utanför. :)
- Men om man tar det från trädet det e va?
- Ja det ska man inte göra nä.
- Nej bra för jag tog denna från marken idag (håller upp ett LITET grön äpple), vill du ha?
- Nej tack men det är nog gott, ta du det!
Haha! :) Sen berättade jag att jag ska flytta till Bahrain för han var från Iran eller Irak typ så pratade vi lite om det. Spännande. :)
Orkar inte babbla om min stressiga dag nu, är för trött för det och jag undvarar er den långa berättelsen ;)
Godnatt och sov gott :)
Fick ett sms av mamman (Maiken) hon bad mig skicka en bild på mig så hon kan sätta upp den på väggen och börja berätta för Angelina om mig. Haha så sött :P
Åkte buss hem från mamma vid 23.30 så fick jag åka gratis eftersom jag var första passageraren på hans sista busstur för kvällen. Snällt, skönt med lite positiva saker efter en otroligt stressig dag! :) Han sa:
- Jag måste bara fråga, du som e svensk och kan kulturen. Här finns många äppelträd va? Ja och om ett äpple ligger på marken och jag tar den är det fel då?
- Haha, nej inte om det ligger på marken utanför. :)
- Men om man tar det från trädet det e va?
- Ja det ska man inte göra nä.
- Nej bra för jag tog denna från marken idag (håller upp ett LITET grön äpple), vill du ha?
- Nej tack men det är nog gott, ta du det!
Haha! :) Sen berättade jag att jag ska flytta till Bahrain för han var från Iran eller Irak typ så pratade vi lite om det. Spännande. :)
Orkar inte babbla om min stressiga dag nu, är för trött för det och jag undvarar er den långa berättelsen ;)
Godnatt och sov gott :)
Förvirrat..
Nu är det MINDRE än två veckor kvar och allt har blivit kaos! Helt underbart!
Pratade precis med sembo, förstår inte ens hälften av vad som hände men jag tror det var så här.
1. Om jag bara bokar en till biljett så jag har en returbijett också kommer det kosta ungefär 19 000:-. (sjuka priser)
2. Om jag bokar om allt så kostar det 6417:- men då får jag förmodligen ingenting tillbaka från min förra biljett heller vilket betyder att jag fått betala 10 000:- ungefär. (kul)
Jag vet inte hur jag ska göra och jag vet inte vad min "arabiska" familj tycker om saken för de har inte svarat på mitt sms/email än. Får hoppas vi kan lösa detta innan jag åker! Vilket är snart!
Måste säga upp lägenheten idag, vill inte, och får betala 3 månadshyror. Hur ska jag få pengar till det?!! Jag har massa utgifter denna månaden och nu måste jag ta en spruta till som kostar 300:- vilket jag fått låna av min styvpappa. Helt underbart ännu en gång!
Lägenheten ser ut som ett bombnedslag av klädhögar och jag känner mig bara sjukt trött på att allt ska krångla hela tiden.
Mamma är jätteorolig och vill inte att jag åker medans jag vet att jag måste åka, vill bara bort! Men hur ska jag hinna lösa allt innan dess?
Kom iaf på EN bra sak igår!
Jag har inte gråtit på jättelänge, ungefär en vecka eller något! Vilket för mig är väldigt länge. Har kommit på mig själv med att ändra mina negativa tankar till positiva när de dyker upp. Skönt att känna så.
Dock så blev jag ledsen när jag gick och la mig på natten.. Men inte ledsen som jag brukar, jag tänkte mest och kände mig ledsen i hjärtat men ändrade mina tankar automatiskt och det kom bara nån enstaka tår sen somnade jag och sov RIKTIGT gott. Minns inte när jag drömde så mycket senast. :)
Ha en bra dag, nu ska jag ta ännu en spruta sen ska jag till jobb!
Ciao bella i Italien och Goodbye sweetheart i England :)
Pratade precis med sembo, förstår inte ens hälften av vad som hände men jag tror det var så här.
1. Om jag bara bokar en till biljett så jag har en returbijett också kommer det kosta ungefär 19 000:-. (sjuka priser)
2. Om jag bokar om allt så kostar det 6417:- men då får jag förmodligen ingenting tillbaka från min förra biljett heller vilket betyder att jag fått betala 10 000:- ungefär. (kul)
Jag vet inte hur jag ska göra och jag vet inte vad min "arabiska" familj tycker om saken för de har inte svarat på mitt sms/email än. Får hoppas vi kan lösa detta innan jag åker! Vilket är snart!
Måste säga upp lägenheten idag, vill inte, och får betala 3 månadshyror. Hur ska jag få pengar till det?!! Jag har massa utgifter denna månaden och nu måste jag ta en spruta till som kostar 300:- vilket jag fått låna av min styvpappa. Helt underbart ännu en gång!
Lägenheten ser ut som ett bombnedslag av klädhögar och jag känner mig bara sjukt trött på att allt ska krångla hela tiden.
Mamma är jätteorolig och vill inte att jag åker medans jag vet att jag måste åka, vill bara bort! Men hur ska jag hinna lösa allt innan dess?
Kom iaf på EN bra sak igår!
Jag har inte gråtit på jättelänge, ungefär en vecka eller något! Vilket för mig är väldigt länge. Har kommit på mig själv med att ändra mina negativa tankar till positiva när de dyker upp. Skönt att känna så.
Dock så blev jag ledsen när jag gick och la mig på natten.. Men inte ledsen som jag brukar, jag tänkte mest och kände mig ledsen i hjärtat men ändrade mina tankar automatiskt och det kom bara nån enstaka tår sen somnade jag och sov RIKTIGT gott. Minns inte när jag drömde så mycket senast. :)
Ha en bra dag, nu ska jag ta ännu en spruta sen ska jag till jobb!
Ciao bella i Italien och Goodbye sweetheart i England :)
lördag 15 september 2007
Idag är det jossis födelsedag :)
Happy Birthday Jossi! Hoppas du får en underbar dag, kväll och natt! :) Önskar jag o snuppi kunde vara med dig och fira på de britiska pubarna! <3
Igår ringde pappan i familjen till mig, första gången jag pratade med honom. Dock ett mindre roligt samtal.. :(
Jag kommer nämligen inte in i landet utan antnigen visum eller tur- och returbiljett. Jag har inget av det. Great!
Ringde sembo idag eftersom jag bokat hos dem men de kunde inte hjälpa mig förren på måndag! Så jag får vänta till dess... Måste boka om biljetten vilket kommer resultera i att det kommer kosta desto mer också! Lovely!
Wish me luck!
Igår ringde pappan i familjen till mig, första gången jag pratade med honom. Dock ett mindre roligt samtal.. :(
Jag kommer nämligen inte in i landet utan antnigen visum eller tur- och returbiljett. Jag har inget av det. Great!
Ringde sembo idag eftersom jag bokat hos dem men de kunde inte hjälpa mig förren på måndag! Så jag får vänta till dess... Måste boka om biljetten vilket kommer resultera i att det kommer kosta desto mer också! Lovely!
Wish me luck!
torsdag 13 september 2007
Abaya..
Abaya är slöja på arabiska.. eller något.. Undrar hur mkt arabiska jag komma kunna när jag kommer tillbaka till sverige om ett år. Min morbrors gissning var typ:
- Nicole kommer komma hem och aschla haba rashnam salam. Och så ser man henne ta fram sin lilla böne matta, vända sig dit, eller ja dit kanske, mot mecka och sätta sig på knä!
Hmm, hoppas verkligen inte det! Jag tänker inte konvertera till islam bara för jag åker dit. Men vissa tror dem kommer hjärntvätta mig där nere.. jag tvivlar på det!
I vilket fall som helst var det inte detta jag tänkte skriva om, det bara kom av sig själv :P
Länge sedan jag skrev nu.. Har försökt göra saker som jag vill och bara tänka på mig själv.. vilket har gått halvbra.. Men man kan inte förändra sig på studs utan allt tar lite tid.
Jag har vaccinerat mig nu också.. fick tre sprutor mot hepatit A & B och polio. Imorgon ska jag ta test för tuberculos och om jag inte reagerar på testet måste jag ta en spruta till. Looking forward, eller inte! Är ju jättedyrt, de tre jag tagit kostade 950:- måste även ta för hepatit B när jag kommer ner till Bahrain också, två ggr dessutom! :( Testet imorgon kostar 200:- och den eventuella sprutan kostar 300:-.
Har haft lite funderingar, diskussioner och problem angående min lägenhet. Vet fortfarande inte hur det kommer gå och vad som kommer hände men idag var min styvpappas kompis Kim här och tittade på den. Han tyckte den vad fin och så, lite liten för honom eftersom han har barnen ibland. Men han ville fundera på det idag och meddela imorgon hur han vill göra. Om han inte tar den måste jag förmodligen säga upp den. Aj aj aj, vill inte, älskar min fina lägenhet! :( Och då måste jag betala 3 månaders hyra, jippie! Plus i kanten! :( Någon som vill skänka mig 12 000:-?
Hur mår jag då? Hmm.. vet faktiskt inte, inte haft tid att prata med mig själv de senaste dagarna, eller kanske inte vågat. Men nu är jag ensam för första gången på ett tag känns det som och idag ska jag börja sortera papper, garderoben och allt sånt här hemma så det är gjort. Varje sak man tar tag i gör det enklare att förstå att jag snart ska bege mig. Bara två veckor kvar snart. Jag minns när jag var med sophie, jag sa:
- Shit, det är bara TVÅ VECKOR KVAAAR! FATTAR DU?
- Ja, jag åker snart! Fan vad sjukt!
De två veckorna gick galet fort och plötsligt var det bara två dagar! Kommer säkerligen gå MINST lika fort nu också. Usch, nervöst! :P
Saknar dig min underbara vän, vad skulle jag gjort utan dig!
När vi kommer hem igen MÅSTE vi flytta in i en lägenhet tillsammans och ha ett underbart flickliv tillsammans, josefa; wanna join? :) Eller så får vi banne mig flyga iväg till något annat spännande land och växa ännu mer, tillsammans. :) Älskar dig snupp!
Idag har det varit KALLT och VARMT i malmö. Riktigt jobbigt när man går ute för i skuggan blir det kallt och det blåser kallt men så fort man kommer dit där det är sol dör man av värmeslag, man får ju slänga av jackan, ta på den , slänga av den igen osv osv. När jag kommer till Bahrain lär det vara varmt vare sig jag är i skuggan eller i solen. Tänkte inta ta med några varma kläder alls men så hade Maiken (mamman i familjen) sagt till min mamma att man fryser lite när man är inomhus eftersom det är AC. I forgot that! Får nog ta med nån lite tjockare tröja också..
Nä nu får jag ta tag i saken. Nu ska jag prata med mig själv lite! :)
Sen blir det spännande rensningar bland alla pappershögar och annat skoj!
Ikväll är det Idoool :)
- Nicole kommer komma hem och aschla haba rashnam salam. Och så ser man henne ta fram sin lilla böne matta, vända sig dit, eller ja dit kanske, mot mecka och sätta sig på knä!
Hmm, hoppas verkligen inte det! Jag tänker inte konvertera till islam bara för jag åker dit. Men vissa tror dem kommer hjärntvätta mig där nere.. jag tvivlar på det!
I vilket fall som helst var det inte detta jag tänkte skriva om, det bara kom av sig själv :P
Länge sedan jag skrev nu.. Har försökt göra saker som jag vill och bara tänka på mig själv.. vilket har gått halvbra.. Men man kan inte förändra sig på studs utan allt tar lite tid.
Jag har vaccinerat mig nu också.. fick tre sprutor mot hepatit A & B och polio. Imorgon ska jag ta test för tuberculos och om jag inte reagerar på testet måste jag ta en spruta till. Looking forward, eller inte! Är ju jättedyrt, de tre jag tagit kostade 950:- måste även ta för hepatit B när jag kommer ner till Bahrain också, två ggr dessutom! :( Testet imorgon kostar 200:- och den eventuella sprutan kostar 300:-.
Har haft lite funderingar, diskussioner och problem angående min lägenhet. Vet fortfarande inte hur det kommer gå och vad som kommer hände men idag var min styvpappas kompis Kim här och tittade på den. Han tyckte den vad fin och så, lite liten för honom eftersom han har barnen ibland. Men han ville fundera på det idag och meddela imorgon hur han vill göra. Om han inte tar den måste jag förmodligen säga upp den. Aj aj aj, vill inte, älskar min fina lägenhet! :( Och då måste jag betala 3 månaders hyra, jippie! Plus i kanten! :( Någon som vill skänka mig 12 000:-?
Hur mår jag då? Hmm.. vet faktiskt inte, inte haft tid att prata med mig själv de senaste dagarna, eller kanske inte vågat. Men nu är jag ensam för första gången på ett tag känns det som och idag ska jag börja sortera papper, garderoben och allt sånt här hemma så det är gjort. Varje sak man tar tag i gör det enklare att förstå att jag snart ska bege mig. Bara två veckor kvar snart. Jag minns när jag var med sophie, jag sa:
- Shit, det är bara TVÅ VECKOR KVAAAR! FATTAR DU?
- Ja, jag åker snart! Fan vad sjukt!
De två veckorna gick galet fort och plötsligt var det bara två dagar! Kommer säkerligen gå MINST lika fort nu också. Usch, nervöst! :P
Saknar dig min underbara vän, vad skulle jag gjort utan dig!
När vi kommer hem igen MÅSTE vi flytta in i en lägenhet tillsammans och ha ett underbart flickliv tillsammans, josefa; wanna join? :) Eller så får vi banne mig flyga iväg till något annat spännande land och växa ännu mer, tillsammans. :) Älskar dig snupp!
Idag har det varit KALLT och VARMT i malmö. Riktigt jobbigt när man går ute för i skuggan blir det kallt och det blåser kallt men så fort man kommer dit där det är sol dör man av värmeslag, man får ju slänga av jackan, ta på den , slänga av den igen osv osv. När jag kommer till Bahrain lär det vara varmt vare sig jag är i skuggan eller i solen. Tänkte inta ta med några varma kläder alls men så hade Maiken (mamman i familjen) sagt till min mamma att man fryser lite när man är inomhus eftersom det är AC. I forgot that! Får nog ta med nån lite tjockare tröja också..
Nä nu får jag ta tag i saken. Nu ska jag prata med mig själv lite! :)
Sen blir det spännande rensningar bland alla pappershögar och annat skoj!
Ikväll är det Idoool :)
lördag 8 september 2007
ännu en svacka..
Idag är det jobbigt, vaknar och det första jag gör är att gråta. Kommer detta vända eller kommer jag fortsätta på den här vägen ett tag till? Hur länge kommer jag orka innan jag svänger in på en ny och lämnar den gamla vägen bakom mig utan att göra en u-sväng och vända tillbaka?
Jag vill vara lycklig, le varje dag och känna att det inte finns några bekymmer. Kanske måste jag göra något som kommer göra otroligt ont för att kunna nå dit, men jag vet inte om jag vågar...
Den här vägen har jag gått på länge nu och jag kan den utan och innan, det kommer en nedförsbacke då allt är lätt och skönt sen kommer det en jäkligt tuff uppförsbacke som tar kol på en. Efter den kommer det oftast en nedförsbacke till som får en att orka med den här vägen jag är på, men lika fort kommer det ännu en uppförsbacke. Det känns som uppförsbackarna är majoriteten av backarna i mitt liv just nu. Jag vill få ett slut på det, helst innan mitt hjärta, min själ och min kropp inte orkar kämpa mer.
Jag tror inte det är någon som riktigt förstår hur jag mår och hur jag har mått den senaste tiden. Det tar på krafterna att gråta så fort man är ensam, så fort man sätter sig på bussen/tåget för det är då jag får tid att tänka på mitt liv och hur mycket jag står ut med. Det är då jag blir arg och besviken på mig själv...
Sophie, jag saknar dig så enormt mycket! Du fanns alltid här för mig och du lyfte upp mig när jag föll hela vägen ner på marken, du lät mig aldrig komma så långt ner igen. Du var alltid här och gjorde livet så mycket lättare att leva! Jag förstår inte hur jag ska klara detta året utan att få ha myskvällar, kunna prata med dig som jag brukar kunna och få en kram när jag behöver det som mest. Nu ska jag till ett land där jag inte känner någon och ingen som förstår mig. Kommer sakna dig ännu ännu mer där nere men jag får maila och smsa dig. Tack gode gud för dagens teknik! Du ska veta hur mycket jag uppskattar dig och vilken underbar vän du är som alltid finns vid min sida även om du själv har det sjukt jobbigt med allt du går igenom. Du förtjänar allt världen har att ge och all lycka man kan få! Jag älskar dig min underbara vän!
Armbandet ger mig styrka!
Nu är det dags för jobb igen, ska snart ta bussen men jag behövde skriva av mig och gråta ut en liter tårar innan jag beger mig för annars kommer det bara när jag sätter mig på bussen och då är allt smink förstört och jag ser ut som en söndergråter unge vilket man inte vill när man ska stå och ta hand om kunder. Skönt att ha en blogg som man kan skriva av sig på, även om alla i hela världen kan läsa den men bloggen får mig att förstå mig på mig själv mer och andra kanske också förstår mig bättre.
Ser inte fram emot denna dagen!!! :(
Life is great!
Jag vill vara lycklig, le varje dag och känna att det inte finns några bekymmer. Kanske måste jag göra något som kommer göra otroligt ont för att kunna nå dit, men jag vet inte om jag vågar...
Den här vägen har jag gått på länge nu och jag kan den utan och innan, det kommer en nedförsbacke då allt är lätt och skönt sen kommer det en jäkligt tuff uppförsbacke som tar kol på en. Efter den kommer det oftast en nedförsbacke till som får en att orka med den här vägen jag är på, men lika fort kommer det ännu en uppförsbacke. Det känns som uppförsbackarna är majoriteten av backarna i mitt liv just nu. Jag vill få ett slut på det, helst innan mitt hjärta, min själ och min kropp inte orkar kämpa mer.
Jag tror inte det är någon som riktigt förstår hur jag mår och hur jag har mått den senaste tiden. Det tar på krafterna att gråta så fort man är ensam, så fort man sätter sig på bussen/tåget för det är då jag får tid att tänka på mitt liv och hur mycket jag står ut med. Det är då jag blir arg och besviken på mig själv...
Sophie, jag saknar dig så enormt mycket! Du fanns alltid här för mig och du lyfte upp mig när jag föll hela vägen ner på marken, du lät mig aldrig komma så långt ner igen. Du var alltid här och gjorde livet så mycket lättare att leva! Jag förstår inte hur jag ska klara detta året utan att få ha myskvällar, kunna prata med dig som jag brukar kunna och få en kram när jag behöver det som mest. Nu ska jag till ett land där jag inte känner någon och ingen som förstår mig. Kommer sakna dig ännu ännu mer där nere men jag får maila och smsa dig. Tack gode gud för dagens teknik! Du ska veta hur mycket jag uppskattar dig och vilken underbar vän du är som alltid finns vid min sida även om du själv har det sjukt jobbigt med allt du går igenom. Du förtjänar allt världen har att ge och all lycka man kan få! Jag älskar dig min underbara vän!
Armbandet ger mig styrka!
Nu är det dags för jobb igen, ska snart ta bussen men jag behövde skriva av mig och gråta ut en liter tårar innan jag beger mig för annars kommer det bara när jag sätter mig på bussen och då är allt smink förstört och jag ser ut som en söndergråter unge vilket man inte vill när man ska stå och ta hand om kunder. Skönt att ha en blogg som man kan skriva av sig på, även om alla i hela världen kan läsa den men bloggen får mig att förstå mig på mig själv mer och andra kanske också förstår mig bättre.
Ser inte fram emot denna dagen!!! :(
Life is great!
torsdag 6 september 2007
varför?
nu tänkte jag bara uppdatera lite om den här dagen.. och ja, idag har jag en fråga som kan kopplas till allt möjligt idag! Frågan är: Varför?
jag kom till jobb lagom i tid och min kollega tittar lite underligt på mig. jag säger hej och går vidare och tänker "äh jag ser väl bara kontig ut".
sen går jag förbi min chef som säger "hej, men du är väl bara här på besök?"
jag tittar på henne "Hej, va nej, det stod i mitt schema att jag ska jobba idag".
hon "nej inte idag, vi är redan full bemanning"!.
så häääärligt! jag satt alltså och led på bussen hela vägen för att sen sätta mig på bussen och åka hem igen.
och nej, det var inget vanligt åka-buss-till-jobb-lidande. mitt säte var nämligen löst så jag och den kraftiga killen bredvid mig flög fram och tillbaka som vantar när busschauffören körde eftersom han körde sjukligt hackligt dessutom! underbart, helt underbart!
Fan vad jag är trött på allt, vill bara härifrån nu! NU NU NU!
Love life
jag kom till jobb lagom i tid och min kollega tittar lite underligt på mig. jag säger hej och går vidare och tänker "äh jag ser väl bara kontig ut".
sen går jag förbi min chef som säger "hej, men du är väl bara här på besök?"
jag tittar på henne "Hej, va nej, det stod i mitt schema att jag ska jobba idag".
hon "nej inte idag, vi är redan full bemanning"!.
så häääärligt! jag satt alltså och led på bussen hela vägen för att sen sätta mig på bussen och åka hem igen.
och nej, det var inget vanligt åka-buss-till-jobb-lidande. mitt säte var nämligen löst så jag och den kraftiga killen bredvid mig flög fram och tillbaka som vantar när busschauffören körde eftersom han körde sjukligt hackligt dessutom! underbart, helt underbart!
Fan vad jag är trött på allt, vill bara härifrån nu! NU NU NU!
Love life
Bloggning, ett beroende
Jag är en person som blir beroende av att skriva av mig då och då när jag väl börjar.. Så här kommer lite mer skriverier, berättalser, tankar och känslor i form av ord från mig.
Igår var jag, ja faktiskt, hos en slags psykolog. Jag har gråtit mycket och känt att jag behöver hjälp med att förstå mig själv.
Hon hjälpe mig att förstå en viktig sak.. Jag har aldrig funnit till.. nä, aldrig för mig själv iallafall. Jag har alltid satt andra människor och deras välmående i första hand och aldrig riktigt tänkt på mig själv, vad jag vill, hur jag mår och vad jag behöver.
Hon hjälpte mig att hitta mig själv.. För jag har aldrig sett mig själv riktigt, det har alltid känts som jag är en själ som lever här i ett skal bara för att andra ska se mig. Jag har inte brytt mig om mina egna begär, har alltid struntat i min kropps signaler för att tillfredställa andra och ställa upp för dem i ur och skur.
På sista tiden har min kropp börjat säga ifrån på allvar. Har haft huvudvärk varje dag, gråtit av ångest och oro som leder till svarta påsar under ögonen och ett falskt leende. Jag har sovit dåligt eftersom jag jobbat och när jag inte jobbat har jag gjort annat för att jag vill finnas tillgänglig för alla hela tiden även om mina ögon nästan torkat ut av trötthet. Tröttheten leder till ännu mer tårar och en jobbig utmattad känsla i hela kroppen.
Jag har aldrig sagt nej till jobb eftersom: Det är synd om dem för de hittar ingen som kan jobba så jag måste ju ställa upp och säga ja så fort de får problem.
Idag gjorde jag det misstaget ännu en gång även om jag lovat mig själv att aldrig göra så igen. Irriterad på mig själv är jag för tillfället men ja.. Man lär sig av sina misstag.
Snart ska jag bege mig till jobb.. ska bli lagom kul. Just nu vill jag bara sätta mig på flyget och dra härifrån. Jag har förstått mycket efter gårdagen när jag var hos psykologen, eller livsguiden kanske man ska säga. Jag måste se mig själv, lyssna på mig själv och förstå mig själv innan någon annan kan göra det. När jag väl kommit dit kan jag börja ta ansvar för mig själv och fatta beslut som är bäst för mig. Längtar till jag kan börja må bra, vara lycklig och inte gråta varje dag som jag gjort tidigare.
Detta är början på ett nytt liv!
Igår var jag, ja faktiskt, hos en slags psykolog. Jag har gråtit mycket och känt att jag behöver hjälp med att förstå mig själv.
Hon hjälpe mig att förstå en viktig sak.. Jag har aldrig funnit till.. nä, aldrig för mig själv iallafall. Jag har alltid satt andra människor och deras välmående i första hand och aldrig riktigt tänkt på mig själv, vad jag vill, hur jag mår och vad jag behöver.
Hon hjälpte mig att hitta mig själv.. För jag har aldrig sett mig själv riktigt, det har alltid känts som jag är en själ som lever här i ett skal bara för att andra ska se mig. Jag har inte brytt mig om mina egna begär, har alltid struntat i min kropps signaler för att tillfredställa andra och ställa upp för dem i ur och skur.
På sista tiden har min kropp börjat säga ifrån på allvar. Har haft huvudvärk varje dag, gråtit av ångest och oro som leder till svarta påsar under ögonen och ett falskt leende. Jag har sovit dåligt eftersom jag jobbat och när jag inte jobbat har jag gjort annat för att jag vill finnas tillgänglig för alla hela tiden även om mina ögon nästan torkat ut av trötthet. Tröttheten leder till ännu mer tårar och en jobbig utmattad känsla i hela kroppen.
Jag har aldrig sagt nej till jobb eftersom: Det är synd om dem för de hittar ingen som kan jobba så jag måste ju ställa upp och säga ja så fort de får problem.
Idag gjorde jag det misstaget ännu en gång även om jag lovat mig själv att aldrig göra så igen. Irriterad på mig själv är jag för tillfället men ja.. Man lär sig av sina misstag.
Snart ska jag bege mig till jobb.. ska bli lagom kul. Just nu vill jag bara sätta mig på flyget och dra härifrån. Jag har förstått mycket efter gårdagen när jag var hos psykologen, eller livsguiden kanske man ska säga. Jag måste se mig själv, lyssna på mig själv och förstå mig själv innan någon annan kan göra det. När jag väl kommit dit kan jag börja ta ansvar för mig själv och fatta beslut som är bäst för mig. Längtar till jag kan börja må bra, vara lycklig och inte gråta varje dag som jag gjort tidigare.
Detta är början på ett nytt liv!
tisdag 4 september 2007
ojojoj!
Nu jäklar har jag fått bilder på mitt blivande hem! Jag svimmade nästan så fiint där är! Vill bara dit nu nu nu! :D Haha!
Days keep passing by and life keeps moving on...
Jaha, då har det gått tre dagar sedan jag skrev sist.. Underligt vad tiden går fort! Skönt att höra att sophie och jossi har det bra i sina nya länder. Haha, snart är det min tur att utforska världen på mina egna ben helt själv. 26 dagar för att vara ganska exakt (beroende på hur man räknar såklart). Idag har jag skickat en kopia av mitt pass till familjen så att de kan börja på mitt visum som jag behöver för att stanna på Bahrain i ett år.
Mamman sa att hon skulle maila bilder till mig nu ikväll så jag sitter spänt och uppdaterar inkorgen då och då, haha!
Snart är det Idol här hemma i sverige medans sophie förmodligen drömmer sig bort till affärerna i milano och jossi.. ja hon dricker nog öl med sin familj för det verkar vara en vardags-syssla där. Hahaha, skoja med dig gumman. :) Men det känns så himla bra för mig när jag kan läsa om era upptåg och allt ni är med om och upplever, längtar till jag själv kan göra detsamma. :)
Har fått veta att min familj har trådlöst bredband så jag kan lätt använda min egna laptop och gå in och skriva så fort jag har tid. :)
Herregud vad allt är overkligt... Men ack så spännande. :D
Mamman sa att hon skulle maila bilder till mig nu ikväll så jag sitter spänt och uppdaterar inkorgen då och då, haha!
Snart är det Idol här hemma i sverige medans sophie förmodligen drömmer sig bort till affärerna i milano och jossi.. ja hon dricker nog öl med sin familj för det verkar vara en vardags-syssla där. Hahaha, skoja med dig gumman. :) Men det känns så himla bra för mig när jag kan läsa om era upptåg och allt ni är med om och upplever, längtar till jag själv kan göra detsamma. :)
Har fått veta att min familj har trådlöst bredband så jag kan lätt använda min egna laptop och gå in och skriva så fort jag har tid. :)
Herregud vad allt är overkligt... Men ack så spännande. :D
lördag 1 september 2007
Two gone, one to go!
Kom precis hem från Kastrup där jag vinkade av min älskling.. Sitter här och har samlat mig i typ 20 min för att kunna skriva ett inlägg om "avskedet" eller man kanske ska försöka se det mer positivt och säga: Början på vårt livs resa.
Igår var det avskedsmiddag och det mesta blev upp- och nervändt på slutet men jag och min snuppi löste det och packade om HELA hennes packning och förminskade den radikalt (aningen stolt är jag faktiskt).
Men när vi (jag, sophie, sophies pappa, sophies syster louise och madde) kom fram till incheckiningen, efter att vi chockerats av de sjuuuukt långa köerna på flygplatsen, fick vi veta att EN av sophies väskor vägde 12 kilo mer än den fick. Panik utbröt för en stund men sophies pappa hittade två kartonger så vi fick packa om allt ännu en gång. Wiie! :P
Hur som haver så slapp vi stå i den långa kön en gång till eftersom en man (a.k.a. ängel) öppnade en incheckning för oss eftersom vi hade brottom och lät oss slippa betala för övervikten. Thank god for that man! :P (för det var inte LITE övervikt, haha)
Sen rusade vi bokstavligt talat till säkerhetskontrollen och sophies pappa knuffade i princip in henne så hon knappt han säga hej då till oss.
Men hon hann ge mig ett armband och fälla en och annan tår, jag försökte vara stark och höll inne tårarna och sa: Vi ses snart gumman!
I samma ögonblick när jag sa det insåg jag att jag ljög henne rakt i ansiktet.. Vadå ses snart? Ett år är fan inte snart! Visst sophie kommer hem till jul, påsk, m.m. Men inte jag... Jag kommer sitta där i ett arabland och längta efter mina älsklingar här hemma medans jag lider mig igenom slutet av ramadan och alla andra seder de har där.
Det var riktigt svårt att inte gråta, att se min lilla snupp gå iväg och följa havet av människor för att flyga bort från mig, det gjorde ont i hjärtat och jag vill bara springa efter och hoppa på planet. Men jag vände mig om och gick med de andra bort.. Med tunga steg och ett hjärta som slog 190 kom vi ut ur flygplatsen och där borta kunde man se henne, genom fönstrena på byggnaden, gå med din lilla väska i sin stora gråa tröja. Det kändes helt sjukt, då brast det för mig... Jag kunde verkligen inte hålla tårarna inne mer, tanken på att inte kunna åka hem till henne och ha alla myskvällar som vi brukar känns så tungt. Jag vet att vi kommer ses igen om ett år men det är så länge, eller det låter länge iaf. Men ett skolår gick ju fort så man får hoppas att detta går lika fort!
Kommer sakna dig min älskade snupp, du förstår inte hur mycket jag älskar dig. Du får ha ett helt fantaskiskt och underbart år i Milano så ses vi sen i Sverige igen!
Ska aldrig ta av mig armbandet! Du finns i mitt hjärta raring! :)
När jag stod där på flygplatsen insåg jag hur sjukt snart det är jag också står där, i sophies skor. Usch, fick så ont i magen och man kände bara: Var faaan e närmsta toalett liksom. :P
Visst, jag kommer få uppleva så jäkla mycket och kommer säkert ha det hur bra som helst. Kommer förmodligen inte ångra att jag åkte en sekund när jag väl kommit hem igen om ett år. Men jag vet att det kommer bli jobbigt i början och sen från och till när jag är där nere. Ska fan fira min födelsedag, julafton och nyår med folk jag inte ens träffat än... hmm...
Pratade precis med min mamma och hon sa: Du får börja packa nu så smått, kasta allt du inte behöver för tiden går fort nu. Den rinner iväg och vips ska du åka. Har du kollat upp vacination, försäkringar, pratat med familjen osv?
Det är så mycket man ska planera och fixa, jag blir galen.
Och så den eviga fråga: Är du nu säker på att du vill åka?
Självklart vill jag åka och se världen, men det kommer bli tufft det vet jag om!
Two gone... one to go...
Igår var det avskedsmiddag och det mesta blev upp- och nervändt på slutet men jag och min snuppi löste det och packade om HELA hennes packning och förminskade den radikalt (aningen stolt är jag faktiskt).
Men när vi (jag, sophie, sophies pappa, sophies syster louise och madde) kom fram till incheckiningen, efter att vi chockerats av de sjuuuukt långa köerna på flygplatsen, fick vi veta att EN av sophies väskor vägde 12 kilo mer än den fick. Panik utbröt för en stund men sophies pappa hittade två kartonger så vi fick packa om allt ännu en gång. Wiie! :P
Hur som haver så slapp vi stå i den långa kön en gång till eftersom en man (a.k.a. ängel) öppnade en incheckning för oss eftersom vi hade brottom och lät oss slippa betala för övervikten. Thank god for that man! :P (för det var inte LITE övervikt, haha)
Sen rusade vi bokstavligt talat till säkerhetskontrollen och sophies pappa knuffade i princip in henne så hon knappt han säga hej då till oss.
Men hon hann ge mig ett armband och fälla en och annan tår, jag försökte vara stark och höll inne tårarna och sa: Vi ses snart gumman!
I samma ögonblick när jag sa det insåg jag att jag ljög henne rakt i ansiktet.. Vadå ses snart? Ett år är fan inte snart! Visst sophie kommer hem till jul, påsk, m.m. Men inte jag... Jag kommer sitta där i ett arabland och längta efter mina älsklingar här hemma medans jag lider mig igenom slutet av ramadan och alla andra seder de har där.
Det var riktigt svårt att inte gråta, att se min lilla snupp gå iväg och följa havet av människor för att flyga bort från mig, det gjorde ont i hjärtat och jag vill bara springa efter och hoppa på planet. Men jag vände mig om och gick med de andra bort.. Med tunga steg och ett hjärta som slog 190 kom vi ut ur flygplatsen och där borta kunde man se henne, genom fönstrena på byggnaden, gå med din lilla väska i sin stora gråa tröja. Det kändes helt sjukt, då brast det för mig... Jag kunde verkligen inte hålla tårarna inne mer, tanken på att inte kunna åka hem till henne och ha alla myskvällar som vi brukar känns så tungt. Jag vet att vi kommer ses igen om ett år men det är så länge, eller det låter länge iaf. Men ett skolår gick ju fort så man får hoppas att detta går lika fort!
Kommer sakna dig min älskade snupp, du förstår inte hur mycket jag älskar dig. Du får ha ett helt fantaskiskt och underbart år i Milano så ses vi sen i Sverige igen!
Ska aldrig ta av mig armbandet! Du finns i mitt hjärta raring! :)
När jag stod där på flygplatsen insåg jag hur sjukt snart det är jag också står där, i sophies skor. Usch, fick så ont i magen och man kände bara: Var faaan e närmsta toalett liksom. :P
Visst, jag kommer få uppleva så jäkla mycket och kommer säkert ha det hur bra som helst. Kommer förmodligen inte ångra att jag åkte en sekund när jag väl kommit hem igen om ett år. Men jag vet att det kommer bli jobbigt i början och sen från och till när jag är där nere. Ska fan fira min födelsedag, julafton och nyår med folk jag inte ens träffat än... hmm...
Pratade precis med min mamma och hon sa: Du får börja packa nu så smått, kasta allt du inte behöver för tiden går fort nu. Den rinner iväg och vips ska du åka. Har du kollat upp vacination, försäkringar, pratat med familjen osv?
Det är så mycket man ska planera och fixa, jag blir galen.
Och så den eviga fråga: Är du nu säker på att du vill åka?
Självklart vill jag åka och se världen, men det kommer bli tufft det vet jag om!
Two gone... one to go...
torsdag 30 augusti 2007
One gone, two to go...
Jaha, då har jossi lämnat oss för att bli au pair i england. Jag, sophie & hanna åkte för att säga hej då till henne på flygplatsen. Det är nog inte förren nu man inser att jag och sophie också ska åka iväg, i ett helt år ska vi vara ifrån varandra. Helt sjukt stort steg som man på något sett inte trodde var ens i närheten av vad det faktiskt är.. Läskigt.
Att se jossi så ledsen och veta att jag kommer vara i hennes skor om exakt en månad idag... usch, mår illa bara jag tänker på det. Men som man brukar säga, vi får se det positivt också.
Vi kommer ju växa otroligt mycket som individer och vi kommer ju lära oss så extremt mycket om livet, oss själva, en annan kultur, ett annat språk osv.
Man kan aldrig få en erfarenthet för mycket enligt mig. :)
Imorgon har min älskade sophie avskedsmiddag hemma hos sig och jag är en av hedersgästerna. Innan det ska vi tillsammans gå till frissan och bli klippta båda två sen ska sophie gå på sminkkurs och jag ska försöka snappa upp så mkt tips som möjligt! Moahaha ;) Gratis rådgivning ;)
Sen bär det av hem till sophie för att hjälpa till med förberedelser antar jag. :)
I övermorgon är det även hennes tur.. Sen är det bara jag kvar här hemma. Hemsk tanke.. :( Kommer sakna er!
Runawaytrain - Toby Rand
Att se jossi så ledsen och veta att jag kommer vara i hennes skor om exakt en månad idag... usch, mår illa bara jag tänker på det. Men som man brukar säga, vi får se det positivt också.
Vi kommer ju växa otroligt mycket som individer och vi kommer ju lära oss så extremt mycket om livet, oss själva, en annan kultur, ett annat språk osv.
Man kan aldrig få en erfarenthet för mycket enligt mig. :)
Imorgon har min älskade sophie avskedsmiddag hemma hos sig och jag är en av hedersgästerna. Innan det ska vi tillsammans gå till frissan och bli klippta båda två sen ska sophie gå på sminkkurs och jag ska försöka snappa upp så mkt tips som möjligt! Moahaha ;) Gratis rådgivning ;)
Sen bär det av hem till sophie för att hjälpa till med förberedelser antar jag. :)
I övermorgon är det även hennes tur.. Sen är det bara jag kvar här hemma. Hemsk tanke.. :( Kommer sakna er!
Runawaytrain - Toby Rand
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)
