Bloggning, ett beroende

Jag är en person som blir beroende av att skriva av mig då och då när jag väl börjar.. Så här kommer lite mer skriverier, berättalser, tankar och känslor i form av ord från mig.

Igår var jag, ja faktiskt, hos en slags psykolog. Jag har gråtit mycket och känt att jag behöver hjälp med att förstå mig själv.
Hon hjälpe mig att förstå en viktig sak.. Jag har aldrig funnit till.. nä, aldrig för mig själv iallafall. Jag har alltid satt andra människor och deras välmående i första hand och aldrig riktigt tänkt på mig själv, vad jag vill, hur jag mår och vad jag behöver.
Hon hjälpte mig att hitta mig själv.. För jag har aldrig sett mig själv riktigt, det har alltid känts som jag är en själ som lever här i ett skal bara för att andra ska se mig. Jag har inte brytt mig om mina egna begär, har alltid struntat i min kropps signaler för att tillfredställa andra och ställa upp för dem i ur och skur.
På sista tiden har min kropp börjat säga ifrån på allvar. Har haft huvudvärk varje dag, gråtit av ångest och oro som leder till svarta påsar under ögonen och ett falskt leende. Jag har sovit dåligt eftersom jag jobbat och när jag inte jobbat har jag gjort annat för att jag vill finnas tillgänglig för alla hela tiden även om mina ögon nästan torkat ut av trötthet. Tröttheten leder till ännu mer tårar och en jobbig utmattad känsla i hela kroppen.
Jag har aldrig sagt nej till jobb eftersom: Det är synd om dem för de hittar ingen som kan jobba så jag måste ju ställa upp och säga ja så fort de får problem.
Idag gjorde jag det misstaget ännu en gång även om jag lovat mig själv att aldrig göra så igen. Irriterad på mig själv är jag för tillfället men ja.. Man lär sig av sina misstag.

Snart ska jag bege mig till jobb.. ska bli lagom kul. Just nu vill jag bara sätta mig på flyget och dra härifrån. Jag har förstått mycket efter gårdagen när jag var hos psykologen, eller livsguiden kanske man ska säga. Jag måste se mig själv, lyssna på mig själv och förstå mig själv innan någon annan kan göra det. När jag väl kommit dit kan jag börja ta ansvar för mig själv och fatta beslut som är bäst för mig. Längtar till jag kan börja må bra, vara lycklig och inte gråta varje dag som jag gjort tidigare.

Detta är början på ett nytt liv!