ännu en svacka..

Idag är det jobbigt, vaknar och det första jag gör är att gråta. Kommer detta vända eller kommer jag fortsätta på den här vägen ett tag till? Hur länge kommer jag orka innan jag svänger in på en ny och lämnar den gamla vägen bakom mig utan att göra en u-sväng och vända tillbaka?
Jag vill vara lycklig, le varje dag och känna att det inte finns några bekymmer. Kanske måste jag göra något som kommer göra otroligt ont för att kunna nå dit, men jag vet inte om jag vågar...
Den här vägen har jag gått på länge nu och jag kan den utan och innan, det kommer en nedförsbacke då allt är lätt och skönt sen kommer det en jäkligt tuff uppförsbacke som tar kol på en. Efter den kommer det oftast en nedförsbacke till som får en att orka med den här vägen jag är på, men lika fort kommer det ännu en uppförsbacke. Det känns som uppförsbackarna är majoriteten av backarna i mitt liv just nu. Jag vill få ett slut på det, helst innan mitt hjärta, min själ och min kropp inte orkar kämpa mer.
Jag tror inte det är någon som riktigt förstår hur jag mår och hur jag har mått den senaste tiden. Det tar på krafterna att gråta så fort man är ensam, så fort man sätter sig på bussen/tåget för det är då jag får tid att tänka på mitt liv och hur mycket jag står ut med. Det är då jag blir arg och besviken på mig själv...

Sophie, jag saknar dig så enormt mycket! Du fanns alltid här för mig och du lyfte upp mig när jag föll hela vägen ner på marken, du lät mig aldrig komma så långt ner igen. Du var alltid här och gjorde livet så mycket lättare att leva! Jag förstår inte hur jag ska klara detta året utan att få ha myskvällar, kunna prata med dig som jag brukar kunna och få en kram när jag behöver det som mest. Nu ska jag till ett land där jag inte känner någon och ingen som förstår mig. Kommer sakna dig ännu ännu mer där nere men jag får maila och smsa dig. Tack gode gud för dagens teknik! Du ska veta hur mycket jag uppskattar dig och vilken underbar vän du är som alltid finns vid min sida även om du själv har det sjukt jobbigt med allt du går igenom. Du förtjänar allt världen har att ge och all lycka man kan få! Jag älskar dig min underbara vän!
Armbandet ger mig styrka!

Nu är det dags för jobb igen, ska snart ta bussen men jag behövde skriva av mig och gråta ut en liter tårar innan jag beger mig för annars kommer det bara när jag sätter mig på bussen och då är allt smink förstört och jag ser ut som en söndergråter unge vilket man inte vill när man ska stå och ta hand om kunder. Skönt att ha en blogg som man kan skriva av sig på, även om alla i hela världen kan läsa den men bloggen får mig att förstå mig på mig själv mer och andra kanske också förstår mig bättre.
Ser inte fram emot denna dagen!!! :(

Life is great!